Hej allihopa! Jag har nu brutit mig in här på bloggen och tänkte berätta lite om mitt liv. Jag heter GMH, är 11 år och kommer från familjen Hyundai accent. Min färg är vit, eller ja det är så jag ska se ut iallafall men det är inte ofta min vita glans får skina så här års:( Hittade ingen bild på den här datorn på mig själv, så jag lägger ut en på en av mina systrar som är väldigt lik mig istället, så ni får en liten inblick på hur vacker jag är. (Fast jag har snyggare fälgar)


Början av mitt liv var väldigt harmoniskt och ordnat. Jag var ständigt ren och fin och fick lagomt mycket motion kombinerat med fin skötsel....på den tiden var min hälsa bra!
Den 31 oktober 2005 förändrades mitt liv, det var den dagen jag träffade min nuvarande skötare för första gången. Jag vet inte hennes namn men kallar henne kort och gott för Chauffören. Den första tiden var lite tuff, jag var inte van att motionera så mycket som hon tyckte att jag skulle göra, men jag vande mig ganska snabbt:) Nu är man ju van så jag klarar galant att åka alla mina flera tusen mil om året utan några större problem. Motionen är även varierande, vilket jag gillar. Mycket intervallträning (Chauffören kallar detta för stadskörning av någon anledning) blandat med riktiga maratonpass, så ja varierande var ordet. 

Mat får jag bra med, det är bara en gång som hon inte gett mig tillräckligt med mat för att jag ska orka träningspasset. Den gången hade hon bråttom så hon hann inte stanna och ge mig mat, jag kämpade tappert men orkade inte hela vägen hem. Så när det var en mil kvar ungefär så tvingades jag ge upp:( Som tur var så blev hon inte arg utan sa att det var hennes fel och fixade snabbt så jag blev serverad lite mat där vid vägkanten:)

 Det här med rengörning är hon lite sådär på. Sommartid låter hon mig få visa upp min glans rätt så ofta, och när hon gör mig ren så lägger hon ner mycket energi på det:) Hon tvättar mig alltid själv, det gillar jag. Det är lite läskigt att tvättas i en sån där hall med stora borstar som skrubbar hårt, hårt, hårt, så jag uppskattar jag att hon inte utsätter mig för det. Men vintertid får jag ofta vara smutsig. Kallt är det också på vintern så all min smuts fryser fast eftersom hon inte unnar mig att få bo i ett garage eller carport. Inte ens min motor och kupèvärmare får jag använda:( Så ja, sommaren har blivit min favorit årstid. Det är även då hon tar mig ut på grusvägar som är guppiga och svängiga. Det gillar jag starkt, det är så skönt när gruset kittlar mot magen när jag åker riktigt fort:) 

Det jag även gillar är att hon alltid håller mig på vägen, har hört av vissa andra av mina kompisar att deras förare ibland har utsatt dem för hård terräng. Det låter väldigt korkat, fattar dem inte att det gör ont för oss bilar att åka i full fart ned i ett dike tex?!? Har hört att vissa t om tvingar dem att åka rätt in i andra bilar!! Har vi ens sagt att vi ville bråka med den andra bilen eller? Tänk om det är våran kompis!! Som sagt, där är jag nöjd med Chauffören. Hon utsätter mig inte för sådana saker.
 Ibland är det däremot lite läskigt....Det händer vissa dagar att det kommer någon annan än Chauffören som ska motionerna mig. Det är framförallt två personer jag då tänker på. Den ena är en tjej som Chauffören kallar för Syster. Hon är helt okej faktiskt! Lotsar mig säkert runt på vägarna för det mesta, ibland gör hon dock lite konstig saker. Som när hon rätt så ofta får något som hon kallar för motorstopp, jag skulle mest kalla det att hon inte vill åka. Hon gasar ju inte tillräckligt! Varje gång hon får ett sånt här såkallat motorstopp så blir hon väldigt nervös och kollar sig snabbt omkring och säger" Shit! Hoppas ingen såg mig" sedan gasar hon så det gör ont i hela mig och mina däck bara snurrar utan att få fästa på vägen, sen bara flyger jag  framåt i full fart. Märkligt beteende, men ja annars är hon okej!
Däremot finns det en annan person som har motionerat mig flera gånger, Chauffören kallar honom för bror. Han tvingar mig ofta att åka väldigt fort, även där det absolut inte är lämpligt. Det har hänt flera gånger att jag har fått vattenplaning, sladd och haft svårt att hålla fästet vid vägen, men rutinerad som jag är så har jag klarat det varje gång som tur är. Värre gick det däremot för min vän Syd när han tvingades motionerna med den här chauffören.

 Han tvingades äka väldigt fort på en liten väg för ungefär två år sedan. Det slutade i katastrof när föraren helt plötsligt inte hjälper honom att hålla sig på vägen längre utan tvingar ner honom i diket och in i ett träd....Syd fick sluta sina dagar den natten i april.:(Jag saknar honom varje dag! Så varje gång den här Bror ska motionera mig så är jag otroooooligt rädd, hoppas han inte ska göra det något mer.

Min hälsa har varit varierande, mycket beroende på att Chauffören inte är så bra på att läsa av hur jag mår. Men hon börjar bli lite bättre på det iaf. Just nu är jag hos läkaren ett tag. Läkaren ska hjälpa mig så jag kan stanna igen utan att det skaver och gör ont, han ska även hjälpa mig att bli av med min feber. Jag är dock lite ledsen här där jag befinner mig, för Chauffören blev inge glad när hon fick reda på att jag var så sjuk. Hon sa något om att jag bara krånglade och kostade alldeles för mycket pengar:( Jag har iofs varit hos läkaren några ggr de senaste åren, men herregud man blir ju lite sliten av all träning förstår hon inte det? Hon tränar mig hårt men ger mig inte så mycket medicinsk behandling så då blir det  ju såhär ibland. Jag hoppas hon är glad när hon hämtar mig iaf, att hennes ilska mest berodde på att hon kommer saknar mig så mycket nu i några dagar:) 
Jag hoppas snart på att vara frisk iaf så att jag får vara med Chauffören igen. Trots att hon inte alltid gör det rätta så är det iaf väldigt roligt att motionerna med henne. Man vet aldrig vilket äventyr som kommer härnäst:)

Tack för mig, nu ska jag vila så jag blir frisk! // Ge Mig Hasch 689